En stor sten har fallit från mig, jag känner mig 1000 gånger lättare.

Begravningen idag gick bra, över förväntan.

Visst var det jobbigt, och visst grät vi.

Speciellt när vi skulle gå fram och ta farväl, men nu är det gjort, nu har vi sagt farväl.

Men på något sätt så är de lättare nu, den här ihållande jävla sorgen släpper efter.

Jag ser pappa skratta och de är på riktigt, han är glad över att hans bror äntligen fått frid.

Och alla vänner, vad vore jag utan er?

Therese, Du är en sån människa som kan sätta ord på känslor och tankar,

du är en sån människa som får en att skratta och se de ljusa när resten är mörkt.

Ord kan inte beskriva min tacksamhet till dig, jag älskar dig.

Fia, Min ängel, mitt hjärta. Du har alltid funnits där för mig, i vått och torrt.

Med dig kan jag vara mig själv, de finns inga spel, inga lekar.

Du är den som hjälper mig upp när jag faller, du är den som blåser på mina sår,

du är den som gör mitt liv lite lättare.

Tess, Vi har inte känt varandra länge, men det finns ett band mellan oss.

Du har inte själv alltid det så lätt, ändå ställer du upp för mig.

Du är en av dom vackraste och ärligaste människorna som vandrar på denna jord.

Och alla andra såklart!

Än en gång, tack!