Inlägg publicerade under kategorin Känslor.

Av Erica - 17 juni 2010 22:17

Just like Jesse James.

 

Magen värker och huvudet hänger inte riktigt med.

Imorgon gäller det, imorgon säger vi hejdå.

Efter imorgon är det över.


Jag förstår inte, jag gör bara inte det.

Känner mig grymt ensam, fast jag bara behöver slå ett nr så får jag sällskap.

Men de känns oerhört tomt inuti mig, hur i helvete ska de här gå?

Begravningen kommer gå utmärkt, de tvivlar jag inte en sekund på,

men efteråt? vad ska de bli av pappa? hur ska han känna sig?

fanfanfanfanfanfan, om jag ändå kunde göra nå?

kan bara finnas där, bredvid honom, gråta, skratta och bara vara.


Vill ta bort allt ont, min pappa (eller någon annan som jag älskar) ska inte behöva känna smärta, ondska eller någonting annat som gör ont.


Känns som om jag skulle kunna skriva i en evighet, kommer ändå inte ha ro nog till att somna, en sömnlös natt, precis som igårnatt...


Fan, vill verkligen inte gå på begravningen,. jag vet, jag är sjukt egoistisk.

Men jag vill verkligen inte, men kommer göra det ändå, för pappas skull.


Men efter imorgon är de över, då säger vi hejdå.

Av Erica - 23 maj 2010 20:42

Nu har det hänt, de vi alla visste skulle komma men ingen av oss var beredda på.

Nu är han borta, aldrig mer ett samtal från honom, aldrig mer ett besök.


Känns betydligt tyngre än vad jag väntat mig..

Jag får inte fram några ord, inga alls.




Av Erica - 16 maj 2010 20:21

Okej, jag gav dig iallafall en ärlig chans, men du struntade i det.

Då går vi vidare.

* * * * * * * *

Sitter ensammen och funderar lite, mest på döden.

Den hänger över oss här hemma och det är otroligt jobbigt.

Det är bara timmar eller dagar kvar, känns faktiskt fruktansvärt.

 

Jag har accepterat det, familjen har accepterat det.

Men fortfarande är det jobbigt.

 

Imorgon är de som vanligt praktik, får se hur det går.

Känner mig allmänt tankspridd för tillfället.

 

Det finns inga mer ord, inga alls.

 

 

Av Erica - 12 maj 2010 18:32

Sitter här och känner mig som en idiot.

Vet egentligen inte varför, det bara är så.

 

Trodde på något sätt att de var ömsesidigt?

Men njae, så fel man kan ta.

Nåväl livet går vidare och tur är väl det.

 

Men hade liksom två val, valde bort den ena, *poff*.

Så förlorar jag den andra, är inte de just typiskt mig?

Hm, skulle ta och tro det.

 

Känns som om halva min värld rasade,

inte för att vi kände varandra, utan för att de var en slags trygghet.

Ähh, screw it.

 

Får lägga mina tankar på helgen och hoppas att de blir en riktigt bra helg.

Men jag ska ju vara med Tess och Fia, så de borde inte bli annat än perfekt.

 

Over and out.

 

 

 

 

 

 

 

Av Erica - 10 maj 2010 19:31

Det börjar hända saker inom mig, jag fylls plötsligt med mer livsglädje och det finns en sol inom mig som lyser hela tiden.

Även om vissa saker känns otroligt jobbiga just nu, så har jag den känslan av att "efter regn kommer solsken" .

 

Jag har dom människorna jag vill ha i livet.

Mina vänner är min familj, och även om jag kanske inte alltid säger de så älskar jag er, över allt annat. NI är dom som lyfter mig när jag faller, de är ni som blåser där jag har ont, de är ni som torkar mina tårar och de är ni som gör mig hel.

 

Allting blir så mycket lättare när man har sina vänner omkring sig.

Jag kan t ex ligga vaken om nätterna och tänka på allting som vi gjort, och allting vi har gått igenom, och jag får min livsglädje från er.

 

Ingen nämn, ingen glömd.

ni vet vilka ni är!

Av Erica - 5 maj 2010 17:18

There will come a point in your life when you realize who really matters, who doesn't and who never did. So forget about people from your past,

because there is a reason they didn't make it to your future.


  




Av Erica - 3 maj 2010 15:43

Livet är egentligen ganska grymt, man föds för att dö.

för dö ska vi, varesig vi är redo för det eller inte,

vi får inte välja själva när tiden är inne.

 

 Livet är för många väldigt underbart, men för några ett rent helvete.

Jag lever i båda delarna.

Jag har varit till helvetet och vänt, jag mår bra nu.

Men alla dom andra? Alla dom som inte vänder?

Vad händer med dom?

 

Jag vet egentligen inte vad jag skriver eller varför.

men de är ord som måste komma ut, på ett eller annat sätt.

 

Har ni hört folk säga "livet är inte lätt"?

Har dom rätt eller fel?

Enligt mig blir livet vad man gör det till,

fast så finns ju som sakerna som bara händer en också,

dom som slår ner som en blixt från klarblå himmel.

dom rår vi inte för, dom kan vi heller inte påverka.

 

Så, hur är egentligen erat liv?

 

 

 

Av Erica - 2 maj 2010 13:18

Ja, mina tankar går ungefär som en studsboll just nu, upp och ner, lite åtsidan och sedan rakt in i väggen.

 

Jag är faktiskt inte beredd att förlora dig just nu, vi är inte så nära men vi har ändå våra blodsband.. Och framför allt vill jag inte se pappa ledsen.

Jag vet inte om han blir sig själv efter de, snälla försök att bli frisk.

visa att mirakel visst händer.

 

ja, jag vet inte.. var bara tvungen att få ur mig det.

 

Skapa flashcards